Varje morgon bär spår av den första morgonen.
Skapelsen stiger ur kaos, ur vilda vågors vatten.
Nattens fasa är förbi.
Bortsköjlt, renat.
Trädens grenar ännu regntunga,
sträcker sig mot gryningsljuset.
Dagen stiger skinande fram med daggen glittrande i klänningsfållen.
Under dagens timmar solkas hennes klädnad.
Hets och stress på sidentyget.
Hårda ord och bittra tankar - mörka fläckar breder ut sig.
En enda dag, det ber jag om,
att klänningen ska bevaras ren tills kvällen nalkas.
En enda dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Är träden kristna? Så löd titeln på ett föredrag jag gick aldrig Hur kan det ens vara en fråga? Du skulle sett träden ikväll Stilla vörd...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar