Varje morgon bär spår av den första morgonen.
Skapelsen stiger ur kaos, ur vilda vågors vatten.
Nattens fasa är förbi.
Bortsköjlt, renat.
Trädens grenar ännu regntunga,
sträcker sig mot gryningsljuset.
Dagen stiger skinande fram med daggen glittrande i klänningsfållen.
Under dagens timmar solkas hennes klädnad.
Hets och stress på sidentyget.
Hårda ord och bittra tankar - mörka fläckar breder ut sig.
En enda dag, det ber jag om,
att klänningen ska bevaras ren tills kvällen nalkas.
En enda dag.
fredag 30 augusti 2019
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar