onsdag 21 oktober 2015

Det ringa

Nu träder det fram ur skuggorna. Ensamt lysande obeskrivligt vackert.
Det lilla trädet i parken som ingen lagt märke till under hela sommaren.
Nu när mörkret närmar sig och kylan sänker sig då visar det sig i all sin prakt.
Ett oansenligt träd förvandlas.

Det obetydliga och ringa är det som en dag kommer att lysa klarast och starkast.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En ljummen vind mot huden en mjuk och leende väg  Jag går mot Gud Ras efter ras drömmar i damm och grus  Jag går mot Gud  På ensamma vägar b...