onsdag 25 mars 2015

Efter striden

Kanonerna har tystnat, men röken ligger ännu kvar.
Skräcken har klingat av, själen slutat darra.

Jag står alldeles stilla i det tysta öde landskapet.
Ensam begrundande.
Vart går min väg nu?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En ljummen vind mot huden en mjuk och leende väg  Jag går mot Gud Ras efter ras drömmar i damm och grus  Jag går mot Gud  På ensamma vägar b...