Kanonerna har tystnat, men röken ligger ännu kvar.
Skräcken har klingat av, själen slutat darra.
Jag står alldeles stilla i det tysta öde landskapet.
Ensam begrundande.
Vart går min väg nu?
onsdag 25 mars 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En ljummen vind mot huden en mjuk och leende väg Jag går mot Gud Ras efter ras drömmar i damm och grus Jag går mot Gud På ensamma vägar b...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar