På balkongen tvärs över gården står det ett gult parasoll. Det har stått där hela vinter och trotsigt uthärdat iskyla, snö och stormvindar. Vänta bara snart ska solen skina igen och värma luften och livet. Vänta bara, det kommer att komma även om det är svårt att tro nu.
Egentligen är det ganska fult det där parasollet, men det ger mig hopp med sin trotsighet och uthållighet. Och jag behöver hopp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar