När hon vaknar på morgonen brukar hon sätta sig upp i sängen, sen drar hon täcket över huvudet och sitter där som ett litet spöke.
Ett skrattande litet spöke, som bara väntar på att mamma ska komma och upptäcka henne. Att gömma sig och sen bli hittade, det är det som gäller nu!
Och jag tänker att det är viktigt, inte bara en gång i livet när man är ett år, utan hela livet. Både att bli funnen av andra och funnen av sig själv. Vi behöver andra i vår närhet som hjälper oss att komma fram, som ropar vårt namn och säger:
"Var är du? Kom fram!"
På så sätt blir vi formade och skapade av andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kvällspromenad Våren är löfte är hopp i varje blomma ljusgrönt jubel Körsbärsträdet står brud skir och oskuldsfull I skönheten avtecknar s...
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc...
-
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
gillar nya bloggen! snyggare och mer lättläst!
SvaraRaderaJa, vad trevligt att du tycker det! Blev rätt nöjd!
SvaraRadera