När hon vaknar på morgonen brukar hon sätta sig upp i sängen, sen drar hon täcket över huvudet och sitter där som ett litet spöke.
Ett skrattande litet spöke, som bara väntar på att mamma ska komma och upptäcka henne. Att gömma sig och sen bli hittade, det är det som gäller nu!
Och jag tänker att det är viktigt, inte bara en gång i livet när man är ett år, utan hela livet. Både att bli funnen av andra och funnen av sig själv. Vi behöver andra i vår närhet som hjälper oss att komma fram, som ropar vårt namn och säger:
"Var är du? Kom fram!"
På så sätt blir vi formade och skapade av andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
gillar nya bloggen! snyggare och mer lättläst!
SvaraRaderaJa, vad trevligt att du tycker det! Blev rätt nöjd!
SvaraRadera