Det är läggdax, men han håller på med ett paket och vill först göra klart det.
Han vill klistra på många fina paljetter. Jag inser att detta kan ta hela kvällen så jag säger att han får fortsätta imorgon. Inget vidare populärt förslag, han bli sur, (eller "lur" som han säger!)
Han tittar på mig och säger:
- I natt åker jag till Gabriel-landet!
- Var ligger det?
- Långt, långt....
Lilla vän, jag förstår dig. Jag skulle också vilja åka till ett eget land, där allt är som jag vill att det ska vara. Där allt blir som jag har tänkt. Där inget kan göra mig illa. En egen liten ö! Det enda problemet är väl att det skulle bli ganska ensamt efter ett tag...
När han väl ligger i sängen är vi vänner igen. Och jag får höra att han alltid ska bo kvar hos mig! Älskade lilla pojke!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Åå!
SvaraRaderaMer poesi...