Kardemummaskorpor

Idag blev det bakning! Härliga kardemummaskorpor! Dom är inte svåra att göra men det är lite pyssel och så ska dom torka i ugnen i två timmar. Och då sprider sig en varm och ljuvlig doft av kardemumma i hela lägenheten. Det är så hemtrevligt!

Recept:
100g smält smör
5 msk honung
5 dl mjölk
1 paket jäst
1 tsk salt
2 msk kardemumma
8 dl grahmasmjöl
4-5 dl vetemjöl

Smält smöret och honungen i en kastrull.
Häll i mjölken o låt det bli fingervarmt.
Smula ner jästen i en bunke, häll i saltet och lite av mjölkblandningen.
Rör om tills jästen löst sig. Häll på resten av blandningen.
Tillsätt grahamsmjöl och kardemumma.
Tillsätt vetemjöl.
Arbeta ihop degen. Täck med handduk. Låt jäsa i 30 min.

Häll sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda igenom den.
Dela den i 4 delar.
Dela sedan varje del i 10 bitar.
Forma delarna till runda bollar. Lägg dom på smorda plåtar och platta ut bollarna.

Jäs 15 min.
Grädda i 225 grader i ca 13 min. (En plåt i taget!)
Dela sedan varje bulle med en gaffel på mitten, så att det blir en överdel och en underdel.
Rosta bullhalvorna med snittytan uppåt i 225-250 grader i ca 5-6 min.

Sänk värmen till 100 grader. Torka nu skorporna i ca 2 timmar.
Sätt in båda plåtarna, en i mitten och en precis under. Efter halva tiden, byt plats.
Obs! Ugnsluckan ska stå på glänt under torkningen.
När tiden är slut brukar jag stänga av ugnen och sedan får skorporna stå i ugnen någon timme till så att de verkligen är helt torkade.

Husdjur

Hela dagen har hon uttryckt sin hetaste önskan:
"Mamma jag vill ha en elefantunge!"

Först ville hon ha en panda också men den rationaliserades bort sådan tur var.
Ja, vad säger man. Aldrig på tiden! Man kan inte ha elefanter som husdjur!
Nej jag säger inte så, jag lyssnar på hennes drömmar. Den ska bo i hennes säng och där ska dom sova tillsammans. Jag undrar om hon tror att den verkligen får plats, då säger hon med eftertryck att hon minsann VET att den får plats. Det är ju klart, det är sådant som man vet när man är tre år och önskar sig en elefantunge. Klart att den får plats!
Men hur man införskaffar ett sådant husdjur är hon inte lika säker på. Netto eller Konsum
kanske? (Hon trodde ju själv att hon var köpt på Netto!!)
Ja, där blir hon lite konfunderad, men det ska väl gå att ordna! Mamma ordnar ju det mesta.

Nu sover hon och kanske hon drömmer om sin elefatunge. Jag låter henne drömma.

Stormen

Det är visst storm på väg. I natt ska den visst komma. Vinande och tjutande som ett hungrigt vilddjur. Det varnas och skrivs; vinterstormen är på väg, se upp!

Min egna storm föregicks inte av några varningar. Den bara kom, utan förvarning, utan en chans att förbereda sig och hinna söka skydd. Skoningslöst kastade den sig över mig. Rev och slet i allt jag trott och hoppats på. Min drömmar trasades sönder. Nu hänger dom där sorgligt vajande i vinden. Urblekta drömmar som förlorat sin färg och form, med knappt synliga mönster.

Hon skriver till mig. Hon undrar hur jag har det nu för tiden. Det är flera år sedan vi sågs. Det var fint att hon tänkte på mig. Jag tror att hon verkligen bryr sig, men jag vet inte vad jag ska svara.
Vad ska jag säga henne? Att inget blev som jag tänkt? Att stormen kom och tog tills det inte fanns mer att ta. Skulle hon förstå?

Vad ska jag visa henne? Mina trasor till drömmar? Det är inget att visa upp, ingen som vill se. Jag vill inte visa upp ett misslyckat och tröstlöst liv. Och sedan stå där med skammen.

Vad ska jag säga henne? Att livet stundtals knappt är uthärdligt. Det är inget man vill höra. Inget som någon annan ska behöva bära.

Jag skriver inget svar. Smärtan är för hård och svår.

Ensamma strumpor och borttappade pusselbitar

De ligger där och väntar i sin korg, ensamma är dom, ser lite ledsna ut faktiskt.
Jag får väl gör vad jag kan för dom idag! Jag har en sådan ensamma-strump-korg, där alla singlar hamnar som av en eller annan anledning blivit lämnade.
Sorterar strumpor gör jag ganska ofta. På en dag blir det 14 strumpor som hamnar i tvätten och på en vecka blir det 98 stycken! Lite statistik, bara så att ni vet hur det ser ut. Men riktigt så många strumpor är det faktiskt inte, för när jag ska sortera dom är det alltid några som saknas. Och där står man med dom ensamma strumporna! I bästa fall kommer de fram i nästa tvätt.
Det tar sin lilla tid detta ihopparande och när jag står där kan jag inte låta bli att tycka att denna uppgift är så erbarmerligt tråkig. Det känns som om man kunde göra något bättre av sitt liv än att försöka para ihop ensamma strumpor!
Dessutom tycker jag att det är jobbigt att inte hitta alla saknade strumpor. Precis som med pusselbitar som saknas. Särskilt om det saknas en bit i mitten, det är värst, det är så illa tråkigt. Ensamma strumpor och bortappade bitar, nej, det är inget jag gillar.
Men jag måste nog öva mig i det. För hela livet är det ju fullt av borttappande bitar, pussel som aldrig blir hela och klara. Man letar som besatt efter de sista bitarna men finner dom inte, inte än iallafall.
Och den nästan helt nya strumpan har mist sin vän långt borta i någon gympahall och kommer aldrig mer igen. Så är väl mycket i livet, halvdant och ofullkomligt. Man når aldrig riktigt fram, det blev inte ens nästan nära det man hoppats på.
Att lära sig leva med detta.

Låt oss flyga!

Hon kommer smygande i mörkret och kryper upp i min famn. Lägger armarna runt min hals och så viskar hon sin dröm i tidig morgon:"Mamma jag vill flyga upp i himlen som fåglarna gör!"

Ja, mitt barn låt oss flyga! Du får hjälpa mig att göra vingar, jag har glömt hur man gör förstår du. Det var så länge sedan. Kom så flyger vi högt mot ljuset och friheten, mot glädjen och livet.
Ja, en dag som denna vill jag flyga bort, långt, långt bort. En dag som denna när den ena pilen efter den andra kommer farande då vill jag bre ut mina vingar och låta mig bäras av starka vindar. Bort från allt som ständigt jagar, allt som hotar. Bort från allt som håller mig vaken under nattens hårda mörka timmar.
Kom mitt barn så flyger vi! Jag lovar att du ska få hoppa bland molntussarna, mjuka och mulliga.
Jag vet att du kommer att skratta då! Vi kan leka kurragömma också om du vill. Och flyga till en glimmande och gnistrande stjärna.
Kom så flyger vi!

Uppdrag granskning om barnfattigdom.

Jag såg "Uppdrag granskning " igår på Svtplay om barnfattigdom. De senaste åren har det skrivits mycket om barnfattigdom och att det blir allt svårare för barnen i Sverige. Men efter att ha sett programmet visar det sig att de siffror som Rädda barnen slänger sig med inte har något egentligt underlag. Enligt Rädda barnen lever ca 220 000 barn i Sverige i fattigdom.

I samband med Almedalsveckan 2011 lanserade Rädda barnen kampanjen Black. Kampanjen skulle lyfta frågan om fattiga barn i Sverige. I kampanjen ingick bland annat en kort film där det framställs att 220 000 barn inte kan äta sig mätta och inte har tillräckligt med kläder.
Kampanjen lyckades mycket väl. Håkan Juholt ägnade en stor del av sitt tal i Almedalen åt att prata om barnfattigdomen och mediarapporteringen om barnfattigdom ökade markant.
Ett lyckat drag! Problemet vara bara att siffrorna inte var sanna.
I inslaget blir det mer än pinsamt när Janne pressar Rädda barnen generalsekreterare Elisabeth Dahlin. Även andra barnrättsorganisationer har missvisande siffror, som de själva inte kan svara på vad de fått ifrån.

Vad ska man då säga om detta? Ja, anledningen till att de överdrivna siffrorna torde vara att lyfta frågan om fattigdom i Sverige och få ett genomslag i media. Att man valde att överdriva handlar troligtvis om att man anser sig arbeta för en god sak, enligt devisen; målet helgar medlet. Detta är olyckligt och undergräver helt förtroendet för dessa organisationer.
En annan anledning kan vara att det fanns någon form av samarbete mellan Rädda barnen och sossarna. Detta är givetvis spekulationer och inget jag har belägg för, men det är ju helt klart att Rädda barnens rapport och siffror användes av sossarna för att visa på ökade klyftor i samhället och på så vis vinna fler röster.


Jag har flera gånger de senaste åren reagerat när jag läst om barnfattigdom i Sverige. Jag har helt enkelt undrar om det verkligen kan vara så illa som det beskrivs. Jag har själv bott i ett ganska utsatt område och blev ofta förvånad över hur folk trots "fattigdom" hade råd med nya fina barnvagnar och snygga vinteroveraller till barnen.
Jag säger inte att det inte finns fattiga barn i Sverige, det finns det. Många har det oerhört tufft, men jag tror att det är ytterst få som inte har mat för dagen. Kläder är visserligen dyrt att köpa till växande barn men kan man tänka sig att köpa på loppis så kan man komma billigt undan. Det går faktiskt att leva på nästan ingenting, tro mig jag vet. Även om det inte är så roligt...
I inslaget kommer också frågan upp om en mamma som röker kan räknas som fattig eftersom hon inte har råd att betala några hundra kronor till en skolutflykt. Jag tycker det är löjligt att kalla henne fattig. Kan man inte offra några paket cigg för att barnet ska få följa med så är det dax att ta tag i sitt liv. Hur många gånger har man inte som föräldrar offrat egna nöjen, kläder osv för att istället ge något till barnen. Jag gör det iallafall ofta. Prioritera kallas det. Man kan inte få och ha allt.
Men åter till frågan om det finns fattiga barn. Ja det finns fattiga barn som inte har det "alla andra har" dvs nya kläder, egen dator, tillgång till bil, semesterresor osv.
Men att inte ha detta är väl snarare att ha det sämre ställt. Jag tycker inte det ska kallas barnfattigdom.
Fattiga barn är barn som inte har mat för dagen och tak över huvudet. Finns det i Sverige?
Jag tror det, men knappast i den omfattning som Rädda barnen beskriver. Barn till missbrukare, illegala invandrare och möjligtvis även vissa barn till ensamstående. Ja, där tror jag att man kan finna fattiga barn. Och där finns det alla anledning att göra det man kan.

Låt bankerna gå under!

Jag har länge undrat över varför staten ska gå in och rädda banker.
Det känns fint att idag få medhåll från Frank Partnoy, en av världens stora auktoriteter inom komplicerade finansiella produkter. Hans uppmaning till världen: nästa gång bankernas finansiella trixande leder till att de hamnar i svårigheter - låt dem gå under.'
Läs hela intervjun i Svd Näringsliv

Jag anser inte att det är statens sak att rädda bankerna. Bankerna borde om någon kunna räkna, plus och minus. Bankerna borde ha betydligt mer täckning för vad de lånar ut, men det har de inte. De lånar ut pengar som bara är siffror på ett papper.

Jag tror inte på tanken att förstatliga bankerna, verkligen inte, men det måste till något mer för att göra bankerna ansvariga för sin utlåning. De svenska hushållen sitter idag med mycket höga bolåneskulder, det är i sig inget problem så länge det sker en fortsatt prisökning på bostäder. Problematiken kommer först när det sker ett prisfall, vilket troligtvis inte ligger långt borta. Och då sitter både privatpersoner och banker i klistret.