Kvällen andas 

stilla

sista sneda solstrålarna 

kvardröjande 

ljus 

Och träden

du skulle sett träden

i vördnad 

sträckande sina armar 

mot himlen 

tillbedjan

 

OS-invigningen

Hur ska man se på OS-invigningen? Var det nattvarden som gestaltades eller var det en fest till Dionysos ära? Jag anser att frågan är fel ställd, för jag tror det handlar om något annat. Saken är den att både de som hävdar att det var nattvarden som illustrerades, och de som menar att det var en fest till Dionysos ära har rätt! Poängen är att nattvarden, som kännetecknar kristendomen med Gud i centrum, ska bytas ut mot en backanalisk fest, där människan och hennes lustar står i centrum. (Backanal var under antiken en fest till vinguden Dionysos ära. Ordet backanal används om dryckeslag, orgier och vilda fester.)

Naturligtvis var arrangörerna helt medvetna om att det man visade upp var en anspelning på Leonardo da Vincis berömda målning, att tro något annat är knappast möjligt. Och det var just det som var syftet. Man vill visa att man ersatt det gamla med det nya. Målet är en dekonstruktion av det kristendomen står för, att upplösa ordningen och normerna som varit givna. Man strävar efter en upp och nervänd värld, där inget är naturligt eller stadigt, utan allt är ett gungfly i ständig upplösning. Där man själv väljer, utan att behöva förhålla sig till vare sig regler eller någon Gud.

Det var detta man ville illustrera. Man proklamerar i vilken riktning man vill dra våra värderingar. Det är detta som ska vara den rådande ordningen, det nya systemet vi alla ska anamma. Det är detta vi ska hylla och eftersträva, böja oss för och omfamna. 

Så diskussionen om det var det ena eller andra som illustrerades är helt felaktig. Förklaringen ligger på ett annat plan. Vad det handlade om var en triumf, en manifestation: titta vi har bytt ut den rådande ordningen, skiftet har ägt rum. Naturlig ersätts med onaturligt, ordning med kaos, dygd med dekadens, helt enkelt ett sönderslitande av de värderingar som följt den kristna traditionen. Jag kan inte tro något annat än att det var detta som man ville förmedla till miljontals människor. Man ville visa upp sin seger. 

Reaktionerna kom snabbt och det är uppenbart att alla inte är lika förtjusta i den nya ordningen. Segern togs ut i förskott. Det pågår en tydlig kamp om vilken riktning världen ska gå, klyftan är djup och vid mellan olika synsätt. Särskilt tydligt är det idag i USA, men även mellan Europa och Ryssland, och naturligtvis mellan den muslimska världen och den västerländska. Värderingar och synsätt krockar och utlöser blixtnedslag efter blixtnedslag. Ja, världen sätts i brand.

Alla sorger

allt som drabbat dig

ditt skriande behov av tröst och hopp

Allt detta endast en förtrupp

en skylt mot ditt sanna behov

djupare

Smärtan bereder vägen

borrar sig genom hårdaste sten

Djupt inkapslat

slag efter slag krävs för att nå fram

Ditt rena nakna behov 

blottläggs

Behovet av Gud

Han helar i natten

Likt mörkret som faller

faller livets omständigheter över dig

Kontrollen upplöst 

livet oigenkännligt 

marken underminerad 

Du tvingas 

gå utöver dig själv 

Sträcks ut

längre än möjligt 

En nattens sträckbänk 

Spettet körs in 

mellan kärnan och ytan 

bilden du putsat 

visat upp

bänds

vrids ur ditt hårda grepp 

Natten lösgör 

Natten befriar 

Natten irrfärd i mörkret 

Och en stadig färd 

mot målet 

Natten kapitulation 

Och därmed seger 

Natten uttömda resurser

Och därmed tillgång till all kraft 

I din fattigdom 

äger du äntligen allt:

Gud 

Din enda uppgift 

leva i väntan på Gud 

ständigt kommande 

inströmmande 

strålande

(Med inspriation från boken "Gud berör och förvandlar" av Iain Matthew. En bok att läsa långsamt, om och om igen. Lite åt gången sipprar ner, svårsmält är den, och svindlande!)

“Kvinna sedd bakifrån” av den danske författaren Jesper Wung-Sung

En psykologisk roman om kärlek, konst och glädje, men också om psykisk sjukdom och offer. I boken möter vi Ida Ilsted som är en historisk person. Författaren låter oss komma tätt intill Ida och vi får ta del av hennes tankar om livet och kärleken.

Ida gifter sig med den egensinnige konstnären Vilhelm Hammershøi, som ständigt är på jakt efter det rätta motivet. Han förkroppsligar bilden av den besatte konstnären som är ett med konsten, som lever och andas genom konsten. 

Lågmäld puttrar romanen på i sitt långsamma tempo. En bild växer sakta och omärkligt fram. Det är först när jag läst klart boken, som jag ser bilden som författaren tecknat, vilken enastående målning!

Nu önskar jag mig stora släta väggar. Om jag ändå hade lite mer utrymme! Då skulle Ida få hänga där med sin berömda nacke, kanske målningen “Hvile”. 

Fattig är jag 

var morgon 

stapplande 

haltande 

Fattig under dagens timmar 

Hur ska orken räcka 

Fattig under natten 

vrider 

vänder 

ömmande kropp

Skälvande inför framtiden 

Inget har jag 

Den som inget har

får allt av Gud 

Rik är jag var morgon 

Rik under dagen och natten 

Rik varje ögonblick

oändligt 

Han kommer

mig tillmötes 

oupphörligen 

Kvällspromenad

Våren är löfte

är hopp i varje blomma

ljusgrönt jubel 

Körsbärsträdet står brud 

skir och oskuldsfull

I skönheten avtecknar sig smärtan

brutalt

Mot det ljusa framträder det 

förlorade 

frusna löften 

vissnat hopp

avhuggen framtid 

Skönheten väcker sorgen

Allt som inte blev 

Koltrasten sjunger längtan 

Överallt välver sig 

skimrande kvällshimmel 

Famnar allt