Efter K

De privilegierades sorg

- en annan sorg 

Hon kunde fly, bort från allt

Det är hotellrum och middag på restaurang, 

rödvin och gå längs floden Seine,

strosa i Montmartre och bestiga martyrernas berg 

Skimmer över det fula och svarta

Åh, hur ofta har jag inte velat fly

Ta min väska, 

bort från svek och fasa 

söndersmulade drömmar

bort från ständiga anrop,

sura disktrasor och tunga matkassar

bort från tyngden, 

ansvaret och maktlösheten

Att få vara själv, 

slicka sina sår 

Vila mot mjuka kuddar 

- förunnat de privilegierade

Och ändå är förtvivlan densamma

Hon söker fäste i det skriva ordet,

den ena räddningsplankan efter den andra får hon tag i, citat efter citat greppar hon med darrande händer

Människor genom tiderna har varit där förut, 

i krisen, i utstöttheten, i det outhärdliga

Bevarade erfarenheter

Är boken sann?

Det vet jag inget om, inte alls

Men sant är sorgen hon målar, 

sant är lidandet 

och sant är skönheten

(Boken "K" av Katarina Frostenson)

Att läsa sitt liv

Om jag bara kunde

ta bort, ändra, göra om, lägga till

Så här var det inte tänkt, så här ville jag inte ha det

Förfelat liv

Läs ditt liv som Skriften

I helig vördnad

Inte en händelse, inte ett skeende är utanför Guds makt

Allt pekar mot honom, allt samlar han, allt vävs in i väven

Han ensam känner mönstret

Så får jag läsa mitt liv

varje ögonblick inneslutet i hans vilja och nåd.

Sinnets öga ser död och förtvivlan

trons öga ser liv och hopp

(Med inspiration från boken "Överlåtelse åt Guds försyn" av Jean-Pierre de Caussade)

Det är Herren!

I varje ögonblick är du

Närvarande

Torftig klädnad, smuts och trasor

Stelnad sorg, skärande oro, stålgrå ångest

Tyngd över slokande värkande axlar

Drag bort slöjan

Med trons öga får jag säga:

Det är Herren!

I varje skeende:

Det är Herren!

I stort som smått:

Det är Herren!

Förklädd kommer Du till mig

Viskar mitt namn

(Med inspiration från boken "Överlåtelse åt Guds försyn" av Jean-Pierre de Caussade)

 En handskriven lapp i köket:

"Stå fattig i det som är och ta emot din säkerhet från Gud."

Så många gånger jag vänt min trötta blick dit

Fattig på ork, fattig på hopp och mod

Står i regnet, blöt in på bara kroppen

Rådvill och tomhänt

Skälvande av köld

Maktlös inför vad livet tycks kräva och begära

Långt över min förmåga

Alltid långt över

Och ändå - allt Han ber mig om är mina tomma händer

De som stå Honom närmast

Ett nyfött barn

Ögonen djupa vattenbrunnar, en porlande källa

Blicken outgrundling, ett universum

Nyss smekt av skaparhand

Skälvande heligt ljus

En äldre människa

Livets stigar i pannan

Dörren står redan på glänt

Ljuset letar sig ut, sprider sig över hennes ansikte

Snart - slå ut i full blom!

Snart - famnas! 

Tätt intill

De som stå Honom närmast

Den tunna hinnan mellan himmel och jord upplöses

Ett öppet fönster

I mötet faller ljuset även på mig

Min längtan skjuter nya gröna skott

Andas ditt namn

Här är lättare att tro

Himlen möter havet

Ljuset flödar

Själen vidgas

Viskar ditt namn i takt med andningen

Våg efter våg sköljer bort oron och stressen

Andas ditt namn och vet; jag är framme

Inget mer finns att skynda till

På gränsen

Rädd för att stanna.

Benen rör sig mekaniskt.

Steg för steg. 

Inte känna, inte tänka.

Bara gör, gör det du ska! 

Vägen framåt enda alternativet.

Hon ber mig stanna, vila en stund.

Ser hon inte vad som jagar mig?

Om jag sätter mig ner nu...

Kommer jag någonsin kunna resa mig igen?

Allt kommer att nå mig, hinna ikapp.

Alla undanträngda behov kasta sig över mig.

Hungriga vilddjur som svultit för länge.

Avståndet krymper.

Känner den heta andedräkten.

Tröttheten nafsar mig i kläderna.