En handskriven lapp i köket:

"Stå fattig i det som är och ta emot din säkerhet från Gud."

Så många gånger jag vänt min trötta blick dit

Fattig på ork, fattig på hopp och mod

Står i regnet, blöt in på bara kroppen

Rådvill och tomhänt

Skälvande av köld

Maktlös inför vad livet tycks kräva och begära

Långt över min förmåga

Alltid långt över

Och ändå - allt Han ber mig om är mina tomma händer

De som stå Honom närmast

Ett nyfött barn

Ögonen djupa vattenbrunnar, en porlande källa

Blicken outgrundling, ett universum

Nyss smekt av skaparhand

Skälvande heligt ljus

En äldre människa

Livets stigar i pannan

Dörren står redan på glänt

Ljuset letar sig ut, sprider sig över hennes ansikte

Snart - slå ut i full blom!

Snart - famnas! 

Tätt intill

De som stå Honom närmast

Den tunna hinnan mellan himmel och jord upplöses

Ett öppet fönster

I mötet faller ljuset även på mig

Min längtan skjuter nya gröna skott

Andas ditt namn

Här är lättare att tro

Himlen möter havet

Ljuset flödar

Själen vidgas

Viskar ditt namn i takt med andningen

Våg efter våg sköljer bort oron och stressen

Andas ditt namn och vet; jag är framme

Inget mer finns att skynda till

På gränsen

Rädd för att stanna.

Benen rör sig mekaniskt.

Steg för steg. 

Inte känna, inte tänka.

Bara gör, gör det du ska! 

Vägen framåt enda alternativet.

Hon ber mig stanna, vila en stund.

Ser hon inte vad som jagar mig?

Om jag sätter mig ner nu...

Kommer jag någonsin kunna resa mig igen?

Allt kommer att nå mig, hinna ikapp.

Alla undanträngda behov kasta sig över mig.

Hungriga vilddjur som svultit för länge.

Avståndet krymper.

Känner den heta andedräkten.

Tröttheten nafsar mig i kläderna.

Utgivande

Solens värmande strålar- för mig utsända

Fjärilsvingarnas mönster - för mig uppslagna

Kastanjeknoppens grönska - för mig utslagen

Scillas blå matta -för mig utrullad

Kvällshimlens rosa tavla- för mig utspänd

Hans kärlek - för mig utgiven

I skärningspunkten

Att andas in

din rätt att finnas till

tag plats

tag emot 

- allt är du värd!

Att andas ut

ge av allt du har

strömmar från ditt innersta

håll inget tillbaka

- du frambringar grönska!

I denna skärningspunkt får du leva

Recouler en Dieu 

En strid ström mot havet. 

Allt ivrigare, virvlande och hoppande. 

Dagarna rinner mellan träden, mellan soluppgång och solnedgång.

Svindlande rymder av tid.

Smeker en kind, sorterar strumpor, sover en stund. 

Maten på bordet, bussen mot arbetet, viskar en bön. 

 

Stadig kurs mot målet - bli omfamnad.

(Recouler en Dieu, att strömma tillbaka till Gud, sa mystikern Jean de Saint-Samson 1571-1636)