lördag 8 februari 2014

Komma i form efter förlossning

Jag har många gånger fått frågan om hur jag kan vara så smal efter att ha fött så många barn. Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om detta men tvekat eftersom jag vet att det är ett väldigt känsligt ämne det här med vikt. Men nu skriver jag iallafall och detta inlägg är inte riktat till de som trivs med sin övervikt eller de som är trötta på all vikthets och bantningshysteri. Detta inlägg är för de som vill ha några enkla tips och råd i all välmening. Så när detta är sagt kan jag börja!

Efter fem graviditeter har jag en viss erfarenhet av detta med hur man kommer i form efter en förlossning. Först och främst se till att inte gå upp för mycket under graviditeten! Jag har gått upp ca 10-12 kg varje gång och då blir det ju betydligt lättare att gå ner allt sedan. Men för er som gått upp det dubbla så misströsta inte, det går att komma i form igen, men det tar lite längre tid.

Det är bra att börja träna så smått redan efter någon vecka, mest för att få in vanan. Ingen hårdträning alltså! Den träning som fungerar bäst är den dagliga träning. Om man bara tränar en gång i veckan är det stor risk att det blir väldigt sällan, ena veckan är man kanske sjuk och nästa vecka har man ingen barnvakt osv. För mig har det varit enklast att hitta en träning som går att göra hemma på vardagsrumsgolvet.
I början gjorde jag några enkla övningar där det ingick att dra in magen och hitta magmusklerna.
10 minuter per dag är en bra början. Sedan har jag utökat med andra träningsformer som promenader och simning.
Nu går jag en rask promenad en halv timme per dag. Det är en vana som är lika självklar som att borsta tänderna. Det optimala hade väl varit att kombinera det med ett pass på gymmet men det funkar inte just nu. Hur som helst, den dagliga träningen är det mest effektiva eftersom det är större chans att den blir av iallafall ett par dagar i veckan.

Köp inte nya kläder! Se istället till att komma i dina gamla kläder som du hade innan graviditeten. Eftersom jag alltid haft begränsat med pengar så har jag efter förlossningarna kunnat välja på att antingen gå runt i mammakläder vilket inte är så roligt eller snabbt se till att komma i mina vanliga kläder igen. Om man väljer att köpa nya kläder i en större storlek är det lätt hänt att man fastnar med de extra kilona och efter nästa graviditet är det samma visa.

Ät mindre! Ät mer!
Ät mindre av det du brukar äta mycket av och mer av det du brukar äta lite av. Det vill säga öka andelen grönsaker på tallriken och minska ner på det andra.
Det handlar inte om att gå hungrig. Jag har aldrig någonsin gått omkring och varit hungrig för att gå ner i vikt, det är helt onödigt självplågeri. Ät regelbundna måltider.
Sen finns det ett par saker som man enligt mig överhuvudtaget inte bör äta och dricka alls eller iallafall väldigt sällan och det är läsk, smågodis och köpekakor.

Tänk på att slaget avgörs redan i affären. När man väl köpt hem godis är det nästan omöjligt att låta bli. Tänk inte att du ska klara det och bara äta några stycken, inse dina begränsningar och köp inte hem något godis alls!
Vad ska man då göra när sötsuget blir övermäktig? Då gäller det att ha något alternativ tillhands så köp hem torkade aprikoser osvavlade, Änglamarks är goda, dadlar, fikon, mörk choklad och honung.
Något som är riktigt gott  är en tesked honung med lite vispgrädde, det smakar ljuvligt och är betydligt bättre än att äta smågodis.

Sist men inte minst skaffa ingen bil! Att släpa hem all mat på en cykelkärran är ett hårt träningspass!

Många verkar tro att vägen till lycka handlar om att vara smal. Tro inte det för då riskerar du att bli besviken. Se det istället som en investering i ditt hälsokonto. Att äta mindre och äta rätt handlar först och främst om att ta hand om sin kropp, vilket gör att man mår bättre.

Bilden nedan visar att det går att föda fem barn och ändå ha en någorlunda intakt kropp!

torsdag 30 januari 2014

Återstoden av dagen

Jag har precis läst ut boken "Återstoden av dagen " av Kazuo Ishiguro. En fantastisk bok måste jag säga. Visst, den var lite seg i början, men sedan vilken bok! 
Den handlar om butlern Stevens resa genom den engelska landsbygden, men det är inte bara en fysisk resa utan framförallt en resa inåt och bakåt i tiden. 
Stevens är en mönsterbutler och hans stora strävan i livet är att vara en så bra butler som möjligt, in i minsta detalj. Han har skapat sig en egen rustning av perfektionism och behärskning. Ingen förmår tränga igenom hans skal och in till den mjuka och levande kärnan. 
Miss Kenton, hushållerskan, gör sina tappra försök, men hon når inte ända fram. Hon vill komma med liv och bjuda upp honom till dans. Men han förmår inte, plikten och arbetsmoralen stänger honom ute från det verkliga livet. Han tror att han gör det rätta och ändå blir det fel, och det upptäcker han alltför sent. Han inser att det har funnits vissa stunder i livet som varit avgörande. Hade han handlat annorlunda där så hade hans livshistoria fått en annan riktning. Dessa avgörande stunder begrundar han under resan. 
"...det var inte förrän jag nästan hade stängt köksdörrarna som det mörker som åter sänkte sig över korridoren sade mig att miss Kenton hade stängt sin dörr."
Ögonblicket är förbi, dörrar stängs och ljus släcks. Saker och ting blir oåterkalleliga.
Det är en sorglig berättelse om en människa som aldrig vågade leva och låta någon komma nära. En människa som var alltför upptagen av sina plikter och att strukturera upp tillvaron. Han ville leva rätt och handla rätt men någonstans på vägen förlorar han livet. 

Kanske är det så för oss också, det vi tror vara så viktigt och nödvändigt är kanske bara något skenbart. Stevens perfektionism blir till något löjeväckande och oerhört sorgligt. Inte ens när hans far dör kan han vara hos honom och ta farväl. Inget får rubba hans ordning och balans, arbetet ska alltid utföras till punkt och pricka.
Men mot slutet kan man ändå skönja en viss förändring hos Stevens. Han inser att hans liv hade kunnat sett mycket annorlunda ut och nu gäller det att leva väl den tid som återstår av livet.

tisdag 10 december 2013

Mitt lyckopiller

Hon kommer till mig som ett vitt litet lyckopiller varje morgon.
Kryper ner under mitt täcke. Nära, nära vill hon komma. Varm och mjuk av sömnen.
Stryker bort all min tvekan inför dagen.
Hon kommer med livet.

Mamma du är ett träd, säger hon och slår armarna runt min hals.
Ett träd tänker jag. Ett träd med stora starka grenar. Ett träd som står rakt och stolt, sträckande sig mot himlen. Ett träd som skyddar mot fallande regn.
Ja, ett träd ville jag var.

Mamma du är honung, säger hon och ger mig tusen pussar.
Honung tänker jag. Honung som lindrar och lenar. Söt och mjuk. Honung som värmer och läker.
Ja, honung ville jag vara.

Kom mitt älskade barn, ingen kan väcka mig som du!

tisdag 25 juni 2013

Vimplar och vänliga människor!

Det vimlar av vimplar i inredningstidningar och bloggar. Och det är så mysigt tycker jag. Man blir så glad av dom, det känns som det är fest! Jag har länge tänkt sy egna men det har aldrig blivit av. (Troligtvis eftersom jag inte har någon symaskin.)
Men nu uppenbarade sig ett trevligt tillfälle, en vän skulle på semester och vi fick låna hennes hus och symaskin! På bordet hade hon lagt fram en hög med små tyger med söta, fina mönster. Så snällt!
Då var det bara att sätta igång! Problemet vara bara att jag inte kunde hitta sladden till symaskinen, så snopet. Jag letade som en tok.
Då kom en granne förbi som också skulle passa huset och jag berättade om mitt dilemma. Genast erbjöd hon sig att komma med sin symaskin. Och 10 minuter senare kom hon kånkande på den. Så glad jag blev! Jag känner mig så tacksam över alla vänliga människor som korsar min väg.

Så, då kunde jag börja.
Man kan ju sy vimplar på många sätt med jag gjorde en mall av papper och klippte ut två stycken tygbitar som jag la med avigsidorna utåt. Sedan sydde jag med raksömn men lämnade botten öppen. Därefter vände jag tyget rätt, strök det noga och sydde fast vimpeln på ett kantband.
Jag måste erkänna att det tog ganska lång tid, det var många år sedan jag satt och sydde med symaskin.
Men roligt var det och fint blev det!





lördag 22 juni 2013

Radioprogram!

Nåden, vägen till lycka! Mitt senaste radioprogram handlar att misslyckas och att vara mindre lyckad.
Vad är vägen till lycka? Lyssna här:

Lyssna: Vid dagens början 20130615 06:03

måndag 6 maj 2013

Kvällspromenad i vårsol

Ännu lekar solen i trädens skira blad.
Som ett barn som inte vill gå och lägga sig skrattar du
glittrande i bäcken.
Ännu håller du mörkret på avstånd.
Dröj kvar med ditt milda ljus över åkrar och ängar.
Kom och vinn seger över det mörka,
hårda och svåra. Värm oss lite till, dag för dag.
Som jag har längtat.
Jublet stiger upp inom mig som saven i träden.

Invandringspolitik. Hur långt sträcker sig Sveriges ansvar?

Som vi alla vet är frågan om invandringen en het potatis. Debatten som förs blir sällan eller aldrig saklig. Skällsord slungas från den ena sidan till den andra och någon djupare debatt om frågan blir det egentligen aldrig.
Vad som borde diskuteras är frågan om hur långt Sveriges ansvar sträcker sig och vad det får kosta.
När detta är definierat borde nästa fråga vara, hur kan vi på bästa sätt kan hjälpa de mest utsatta.

Hur långt sträcker sig då Sveriges ansvar? Vem och vilka har Sverige som land ansvar för i en allt mer globaliserad värld? Det är tydligt att det finns starka krafter som menar att alla människor som vill ha Sveriges hjälp ska ha rätt till det. Man vill ha en gränslös värld. Man vill vara god och inte neka någon den trygghet som Sverige kan ge. Illegala invandrare (sk papperslösa) får allt fler rättigheter som tidigare bara medborgare kunde ta del av. Det har även börjat höjas röster om att de ska få rösträtt. Man menar att eftersom alla människor är lika mycket värda så ska ingen nekas att ta del av det goda liv som vi lever i Sverige.
Det låter ju fint. Men vad man aldrig nämner är kostnaden, aldrig. Någonstans tas dessa pengar ifrån.
Samtidigt som man propagerar för i det närmaste fri invandring går man till storms mot nedskärningarna i vården. Detta anser jag vara ett mycket märkligt agerande. Förstår man inget om enkel ekonomi? Har man ont om pengar kan man inte både köpa nya kläder och betala hyran. Man får prioritera.
Grupp ställs mot grupp, människor mot människor. Detta ska inte förnekas, så ser verkligheten ut. Och den stora frågan blir då, hur långt sträcker sig Sveriges ansvar?
En utmärkt och djupare analys om detta och den politik som drivs i Sverige kan man idag läsa på Dick Erixons blogg http://erixon.com/blogg/2013/05/vad-svensk-politik-saknar-civilitet-i-global-era/
Det är ett långt inlägg, men väl värt att läsa!

Jag anser att Sveriges ansvar först och främst gäller de egna medborgarna. Detta var en självklarhet för inte alltför länge sedan, men idag är man närmast rasist om man kommer med ett sådant uttalande.
I en familj är föräldrarnas främsta ansvar barnen. Fokus ligger på barnens behov. Låt oss säga att några föräldrar som har tre barn börjar försumma sina barn och istället lägger tid och pengar på ett grannbarn som har det svårt. I början kanske det beundras, men när deras egna barn tillslut knappt får någon uppmärksamhet längre, skulle vem som helst anse att föräldrarna helt missat sitt ansvar.
Föräldrar ska prioritera och favorisera sina egna barn! Allt annat är orätt! Föräldrarnas uppgift är att måna om sina egna barn. Det innebär inte att andra barn är mindre värda. Det finns en tydlig avgränsning när det gäller hur långt ansvaret sträcker sig; de egna barnen först, sedan i mån av tid och kraft andras barn.
På samma sätt anser jag att staten har ett särskilt ansvar för de egna medborgarna. Statens ansvar är inte att rädda hela världen och vara god mot alla. För det kostar pengar, skattepengar som ska komma medborgarna till del. Men om det finns enskilda medborgare som vill lägga tid och pengar på att hjälpa utsatta människor så ska det uppmuntras. Och den enskilda människans ansvar kan i denna fråga i vissa fall sträcka sig mycket långt. Detta synsätt innebär inte att andra människor är mindre värda!

Sverige är ett rikt land och vi har varit skonade från krig under lång tid. I omvärlden ser det annorlunda ut; svältkatastrofer och ohyggliga krig som aldrig verkar ta slut. Vi har helt klart ett ansvar att hjälpa och lindra nöden. Men man måste veta hur långt ansvaret sträcker sig och på den punkten råder tyvärr en allmän förvirring i Sverige. Om man ställer sig tveksam till den extrema invandringspolitik som idag bedrivs i Sverige så åker rasistkortet upp fortare än kvickt. Men det har inget med rasism att göra, inte från min sida iallafall.
Det är rimligt att föräldrar prioriterar och tar ansvar först och främst för sina egna barn.
Det är rimligt att ett land först och främst tar ansvar för sina egna medborgare och förvaltar skattepengarna väl. Allt annat är orätt.




Markberedning   Det måste vara så han tillämpar svedjebruk Fäller träd efter träd stolta drömmar brakar tungt ligger döda på hygget En tid a...