När det omöjliga begärs...

Alla har väl någon gång drömt mardrömmar om skolan och prov. Man sitter där i bänken och upptäcker till sin fasa att man inte förstår ett enda av mattetalen på provräkningen. Eller att man helt glömt bort att det var prov den dagen och inte alls hunnit förbereda sig... Man vaknar kallsvettig.

Jag önskar att jag också skulle få vakna, att allt bara var en dröm. Men det är så verkligt det kan bli. Provräkningen ligger framför mig. Jag är instängd i detta rum och kommer inte ut förrän jag klarat provet. Jag har alla verktygen på bordet, miniräknare, gradskiva och linjal, men vad hjälper det när talen är långt över min nivå. Jag förstår varken orden eller alla konstiga tecken. Hur ska jag kunna lösa detta?

När livet begär det omöjliga, då vet jag inget mer. Då har jag inga svar längre.

Jag har sprungit min joggingrunda och kommer uttröttad hem, äntligen ska jag få duscha och vila. Men nej, då väntar mig ett maraton! Det är en orimlig begäran! Jag är ingen löpare, jag har inte tränat för detta. Jag kommer att stupa av trötthet.
Det är långt över min förmåga. Varför begärs det då av mig?

När livet begär det omöjliga, då står jag stum och mållös.

Jag är en städerska på ett sjukhus och plötsligt en dag säger en läkare till mig att från och med idag är det du som är kirurg här och utför de allra mest komplicerade operationerna. Jag, kirurg?! Är du galen, jag som knappt tål att se blod, än mindre att skära i kroppar. Och ändå står jag där en timme senare och undrar var jag ska börja skära...

När livet begär det omöjliga, då undrar jag hur det var tänkt.

Radioprogram om möten!

Mitt senaste radioprogram handlar om möten, lyssna här!

En skinande skatt!

"Mamma, visst att jag är en skinande skatt?"

Så säger han min pojke, han fyller snart nio år.
Och visst är han en skatt, en skinande skatt!

Låt inte skenet fördunklas och försvagas av livets vågor.
Minns alltid vem du är och håll fast vid det.
Låt ingen ta det ifrån dig, låt ingen få dig att tro att du är något mindre än så.

Låt ditt sken lysa upp där smärtan är mörk och svart.
Var värme och ljus på din vandring.
Lys som en fyr för sanning och rätt, lys för alla vilsna.

Och glöm aldrig att den du möter också är en skinade skatt även om det många gånger är svårt att urskilja. Ge inte upp, leta och sök ännu lite till. Långt under allt bråte och skräp kommer du se att det glimmar och lyser.
Och du har funnit en skinande skatt.

Det blev en vinglig färd, du lilla fågelunge

Länge satt du där på grenens yttersta.
Darrande och tvekande. Skulle vingarna bära, skulle livets löften uppfyllas?

Så vågade du! Så modig du var! Det måste jag säga.
Livet bar och himlen sken för dig.

Men inte kunde du veta och inte skulle du heller veta vad som väntade.
Nej, vi vet inget om vår färd.
När skottet träffade dig förstod du först inte vad som hänt.
För detta kunde ju inte hända! Det kunde inte och fick inte hända. Först när du skadeskjuten började falla mot marken förstod du något av det ohyggliga.
Och i samma stund rusade vilddjuren fram mot dig.
Som du fick flyga! Kämpande för att inte tappa ännu mer höjd. Framåt mellan trädens mörka stammar med hjärtat pickande och sprängande i bröstet.
Det blev en vinglig färd, du lilla fågelunge.

Din räddning blev ett törnbusksnår, visserligen trasades din kropp sönder ännu mer av taggarna, men vilddjuren nådde dig inte. Inte för en tid iallafall.

Om någon ändå kunde finna dig där! Om någon varsamt kunde ta dig i sina kupade händer och skydda dig. Finns där ingen som kan förbinda dina sår? Hela det brutna och brustna. Måtte någon finna dig innan natten kommer.

Vänta med att ge upp!

Lyssna på mitt senaste radioprogram som handlar om att vänta med att ge upp!

Skuldkrisen; reflektion och analys.

Jag har länge tänkt skiva ett inlägg om den pågående skuldkrisen. Jag följer det grekiska dramat, ja hela Europas drama med ett för mig oväntat stort intresse. Jag brukar för det mesta hoppa över ekonomi- och näringslivssidor i tidningarna det är ju så erbarmerligt tråkigt, men nu läser jag både det ena och andra.
Det är ingen uppmuntrande läsning;
"Faller euron, faller Europa" (Merkel)
"Vi är i ett historiskt skede, vi är i en tidsperiod man kommer att tala om i hundra år"(Borg)

Det är ganska tunga uttalande, av ganska tunga personer och det värsta är att jag tror att dom har rätt. Man vill ju inte vara någon undergångsprofet men inte ser det så ljust ut. För ett tag sedan såg jag en dokumentär om hur barn hade upplevt 2:a världskriget, den var så klart hemsk, ja fruktansvärd. Precis efter att jag sett klart den gick jag in på svt.se och möttes av rubriken: "Den värsta krisen sedan 2:a världskriget". Det kändes obehagligt.
Fred och stabilitet är ingen självklarhet, inget vi bara kan ta för givet.
Skuldkrisen skapar stora spänningar länder emellan. I en intervju idag på svt.se får Borg följande fråga:
Håller EU på att spricka upp i en nordlig och en sydlig dimension?
-Det går en nord-sydlig konfliktlinje i EU, nu gäller det att man håller emot den. Det är också så att man börjar bli alltmer trött på varandra. Man är trött på att höra ursäkterna från de sydliga länderna som inte orkar göra reformer och de sydeuropeiska länderna är trötta på att höra de här predikningarna om att de måste skärpa sig och spara.

Vad som kommer att ske återstår att se. Någon snabb lösning lär det ju knappast bli, men förhoppningsvis på lång sikt, och då pratar vi 10-15 år, det är iallafall vad jag tror. Man kan ju omöjligt trolla bort alla länders skulder och det tar tid att jobba sig ur detta!

Idag läste jag en mycket intressant artikel i Axess om skuldkrisen och orsakerna till den, "Normlösheten förklarar krisen" av Nima Sanandaji och Tino Sanandaji
(Klicka på rubriken så kommer du direkt till hela artikeln)
Det är en lång artikel men helt klart läsvärd! Försvagade normer i samhället anges som en orsak till krisen. Det är ju en rimlig förklaring tycker jag. Författarna ser ett samband mellan normer och ekonomiskt beteende. Ett exempel som tas är de baltiska ekonomierna, som drabbades mycket hårt av finanskrisen. De har trots allt lyckats återhämta sig "genom att dra åt svångremmen och ta tuffa beslut istället för att skjuta upp problemen eller skjuta över dem på de andra EU-medlemmarna."

Se och lär Grekland! Det handlar om att bita i det sura äpplet och inte stå och skrika och gnälla som en treåring!

Författarna skönmålar dock Sveriges läge en aning, visst har vi varit betydligt ansvarsfullare med våra finanser och det finns fortfarande en hög arbetsmoral, men vi ska nog akta oss för att tro att vi inte har några problem.
Normer som tidigare var självklara i Sverige, har sakta men säkert luckratas upp här också. Var och varannan dag läser man om bidragsfusk som rör miljonbelopp och så länge det får fortgå undergrävs hela systemet. Varför ska jag vara ärlig och göra rätt för mig när ingen annan gör det? Här gäller det att roffa åt sig.
När tillräckligt många tänker så går det lätt utför och jag undrar om vi inte redan är där eller iallafall på väg dit. Synen på att låna har också förändrats dramatiskt i Sverige. Idag är svenska hushåll belånade upp över öronen. Man köper dyra bostäder som man sen inte ens amorterar på! Det har länge talats om en bostadsbubbla och det lär det ju vara. När den sen förr eller senare spricker eller pyser ihop, kan det bli stor ekonomiska problem, både för enskilda och för landet.

Tacka för den nya dagen!

Varje morgon kommer hon krypande i min säng och lägger sig nära, nära. Jag lägger mitt varma täcke omkring oss båda och så ligger vi där, halvt sovande halvt vakna. Sömnen har ännu inte riktigt flytt. Så börjar hon att sjunga och sen skrattar hon säger:
"Allå, allå mamma!" Och klappar lite på mig, så att mamman vet att det är dax att vakna nu!
Hon är så full av liv, den nya dagen börjar ju! Första ska dockan hittas och det blir alltid ett kärt återseende, med höga rop. Tänk att den är där idag igen!

Jag är lika förundrad varje morgon över hennes glädje, så friskt, så vackert!
Själv är jag inte lika sprudlande på morgonen...
Det känns som jag för länge sedan förlorat något viktigt.
Anthony Bloom ger rådet att på morgonen tacka Gud för den nya dagen, även om vi inte är särskilt glada för den.
"Detta är den dag som Herren har gjort, låtom oss på den fröjdas och vara glada"

Jag har ju hört det innan, att man ska börja dagen så, men aldrig liksom känt mig riktigt bekväm med det hela eftersom jag ofta inte känner mig vidare tacksam på morgonen. Men jag tror att det ligger något i att tacka även om känslorna inte är med. Jag ska prova. Och så får min lilla tvååring fortsätta att lära mig glädje och tacksamhet på morgonen!