Inför valet

Jag tror allt mindre

på de mångordiga 

strör förljugna ord 

Döda ord bär inte frukt 

förruttnelse

sönderfall 

Jag tror allt mindre

på det man ska tro på

fina ord fasader 

tomma ord charader 

Höger eller vänster

betydelselöst 

armar på samma kropp 

Jag tror allt mindre på 

system som snärjer 

rutiner utan egen tanke 

”Lydde bara order”

Jag tror allt mer på tystnaden 

en stilla kväll 

träden andas

viskar 

På reflektion 

begrundan 

förundran 

Jag tror på solens första strålar

ångande marker 

morgondis 

Jag tror på lyssnande 

djup som möter djup 

stora vatten 

Jag tror på det som är bortom 

en verkligare verklighet 

Jag vet 

en dag ska jag omplanteras 

där hör jag hemma 

i den goda jorden 

Markberedning 

Det måste vara så

han tillämpar svedjebruk

Fäller träd efter träd

stolta drömmar brakar tungt

ligger döda på hygget

En tid att torka

en tid att vänta

Lite grönt

en strimma av hopp

Är det värsta över?

Då tänds allt 

elden tillåts härja över markerna

Ett smärtsamt inferno

allt ska genombrinnas

allt

Grå aska 

Där går han och petar med svedjekrattan

myllar ner små frön

i varm mark

Väntar

ännu ett år

Och sedan!

Manshög växer sig svedjerågen

Ger mångfalt igen

ja hundrafalt

Det måste vara så

 

En smekning på min kind 

på höstkanten 

så där i förbifarten 

det var väl inte så farligt

Som om jag skulle tro dig 

som om jag inte vet 

vad som väntar 

vad du kommer göra med mig 

Dina kalla händer på mina axlar 

alltid där 

fingrar som gräver inåt 

Letar sig genom min kropp

intar mig

genom märg och ben

Min följeslagare

år efter år 

Trogen är du ju i alla fall

det får jag ge dig 

Jobs vänner kommer till mig 

Gud kan ju inte vilja detta 

Jag svarar

Han låter det ske 

Det syns inte på dig 

Vet du inte att bytesdjur döljer sin sjukdom 

Så du känner smärta 

Nej jag känner inte smärta 

Jag är smärta 

andas smärta 

Kom sunnanvind 

mjuk och varm

andas liv 

andas hopp

Att vakna fri en enda morgon

Men de kan väl ändå inte…

Verkligheten kommer allt oftare på besök

stannar allt längre 

påträngande

närgången 

ohygglig andedräkt 

Slagit sig ner rakt i synfältet 

Omöjligt att titta bort 

Du beordras att 

inte tro på det du ser

inte känna det du känner 

inte höra det du hör 

Dristar du dig att hävda att du ser  

brännmärks du

epitet på din nakna hud 

Och sedan det äldsta knepet

du förklaras sinnessjuk 

Jo de kan

Du har valt min väg 

Min uppgift 

välja det du har valt åt mig

varje ögonblick 

innesluten i din nåd 

Detta är måltiden

för dig

detta är smärtan  

detta är sorgen

tyngden 

Jag väljer det du valt

med motvilja 

under kamp 

klagande

men jag väljer det

rakt genom mina tvivel 

griper om segertecknet 

med kraftlösa händer 

Väljer för jag vet

du är kärlek 

Väljer tillit 

I allt du gör kärleksfull

En ljummen vind mot huden

en mjuk och leende väg 

Jag går mot Gud

Ras efter ras

drömmar i damm och grus 

Jag går mot Gud 

På ensamma vägar

branter och sten

Jag går mot Gud 

I förtrolig närhet

flödande gemenskap 

Jag går mot Gud

Smärtnätter i vaka

rivande ångest 

Jag går mot Gud 

Måtte varje steg gå mot Gud 

varje rörelse 

varje andetag

Och sedan till sist  

Jag är i Gud 

Det är detta

endast detta skönheten kallar mig till

Blommande grenar om våren 

Havets rullande vågor 

Kvällshimlens outsägliga färger 

Ögats blick i det vackra

hjärtats blick i Gud 

Skönhetens mening 

Och smärtans mening undrar du 

trasigheten 

maktlösheten 

övergivenheten 

En väg mot Gud 

stenig 

sårig att gå 

Det är detta 

endast detta smärtan kallar dig till  

Hudlös i smärtan 

Hjärtat mot Gud