Ledstjärnor

Jag tillbringar några stilla dagar i Jesu moder Marias kloster och läser boken Ledstjärnor - förebilder i kristet liv av syster Siluana Tengberg OSB. I boken presenteras en brokig blandning av människor som levt eller fortfarande lever här på jorden. Vi får bland annat följa med in i ett drottninggemak, genom Sydamerikas djungel och till en skolgård i Rwanda – till vitt skilda platser och människor. Vissa av personerna är kända, som Moder Teresa av Calcutta, andra är kanske mindre kända, till exempel fader Lazarus, en koptisk eremit. Gemensamt för dem alla är deras tro och totala överlåtelse till Gud.

    Jag blir djupt tagen av boken. Är det inte just ledstjärnor vi behöver nu när det mörknar över världen? Ledstjärnor utgör ett fast sken att orientera sig mot. Vi är ofta så vilsna, splittrade, översköljda av bilder och röster. Vi tappar mål och sikte i allt som pockar på vår uppmärksamhet. Det oroliga världsläget, stressen och alla måsten för oss vilse. Då kan ljuset från heliga människor få oss att kalibrera kompassen i rätt riktning och fästa vår uppmärksamhet på detta: Endast ett är nödvändigt! Om vi ändå bara förstod det.

Syster Siluana skriver att dessa ledstjärnor håller Gud fram »för världens ögon, för att inspirera den kämpande att inte ge upp, att sikta högre, att själv bli ett ljus i mörkret […].«

    Ett genomgående tema i boken är lidande. Dessa ledstjärnor får utstå än det ena än det andra, långt över deras förmåga. Det är svindlande och hisnande att läsa vad som möter dem på deras vandring genom livet. Hur förmår de hålla ut? Men lidandet blir dem till gagn, eftersom de säger sitt »ja«, lidandet vidgar deras hjärtan, bereder Gud rum så att han kan strömma in. Här har vi något att ta fasta på; när allt tas ifrån oss, när våra resurser är helt uttömda och vi står utblottade, då har vi nått just den punkten där lidandet kan få bli till nåd. 

    Marie Noël, en fransk poet som presenteras i boken skrev: »Alla våra lidanden är integrerade i Kristi passion […] och därmed en källa till frälsning. Vi måste säga kärlekens ja till lidandet.« På så sätt menade hon att våra liv kan bli ett enda utdraget fiat.

    Det stora misstaget vi många gånger gör, i alla fall jag, är att vi jämför oss med helgonens liv och snabbt konstaterar att vi inte ens är i närheten av deras hängivenhet och helighet. Istället för att bli upplyfta av läsningen blir vi nedslagna och missmodiga. Kontrasten mellan deras hängivna liv och våra egna halvhjärtade försök blir ibland outhärdlig. De uthärdade övermänskliga lidanden och vedermödor, och jag blir grinig efter bara ett natts dålig sömn. Lika bra att ge upp! Jag kommer aldrig att bli ett stort helgon, aldrig uträtta några stordåd, jag har inte den kraften, jag orkar ju knappt få vardagen att gå ihop. Men likväl jag är kallad till att leva ett heligt liv.

    Fastna inte i jämförelsens taggbuske, du river dig illa och kommer ingen vart. Lägg undan jämförelsen. Börja frimodigt i det lilla, ett korstecken på morgonen innan du stiger upp. Under dagen, låt hjärtat viska Jesusbönen, på bussen, på jobbet, i korridorerna. När kvällen kommer överlämna dig i hans händer och teckna dig med korset. Öva dig i det lilla, kom med dina svårigheter till Jesus. Kom med dina tomma händer, din bristande tillit och vacklande vilja.

    Helgonen lär oss att i varje situation vända blicken mot honom som allt förmår. I boken berättas följande om heliga Faustina: När kampen översteg hennes krafter skyndade hon till Jesu hjärta med orden: »Du förmår allt!« Så får vi också leva! Ständigt skynda till Jesu öppna hjärta, han som allt förmår.

    Syster Siluana bemästrar konststycket att teckna levande porträtt av människor. Boken är ingen uppräkning av fakta sida upp och sida ner, utan istället vackert tecknade porträtt av dessa enastående människor som med Guds hjälp blivit förvandlade till lysande stjärnor. Jag tror hon är ytterst angelägen om att dessa ledstjärnor ska få blåsa liv i vår falnande glöd och väcka vårt hjärta till brinnande helighet. Endast ett är nödvändigt.

(Publicerat i St Thomas församlingsblad nr 4 2024)