onsdag 12 september 2018

Det enda

Ur djupen stiger en outtalad aning,
likt luftbubblor sökandes sin väg mot ljuset.
Ett svagt dis långt bort vid horisonten, 
knappt skönjbart för ögat och ändå;
kristallklart, oemotståndligt, obestridligt.

En fladdrande skymt av det outsägliga. 

Och jag vet att detta är all min längtan. 
Allt vad jag någonsin kommer att åstunda och hoppas på finns här.

Fattig är jag  var morgon  stapplande  haltande  Fattig under dagens timmar  Hur ska orken räcka  Fattig under natten  vrider  vänder  ömman...